-

Börjar jag bli full? Jag har druckit knappt ett glas vin men känner så mycket samhörighet med musiken och hela stunden i sig? Eller börjar jag få allvarliga psykbrytsproblem? På högsta volym sjunger Laleh att "vi är redan fria".
Helt plöstligt skriker Sandra "MALIN!"
-Ja?
-Har inte du glömt någonting? ( Men sin barskaste och höjda röst utropar hon detta)
-Vad?
-Kom hit!
Jag hade glömt plattången. Jag trodde att jag hade glömt att man gick på toaletten när man skulle kissa och därför hade kissat i hennes säng. Så lät det. Men det var lugnt. Puh.
Gubben i lägenheten är inte lika tillfreds som jag är. Han är missnöjd. Minst sagt. Hur går det till? Hur lyckas jag alltid ställa till det? Uppenbarligen har vi stört. Tjabblat. Tisslat & tasslat. Låtit. Men han kan inte ta det personligen med mig och Sandra utan är sur och blänger bara på oss. Till den övriga personalen på hotellet har han däremot delat med sig av det snaskiga skvallret. Praktikanterna låter. Stör. Dom är tjejer. Dom gör så att killarna också sitter uppe och låter. Blablabla. Men eftersom ingen direkt kritik har tilldelats mig så låter jag det passera lite grann. Är man femtiotre år och levt med en jävla massa olika människor i hela sitt liv ska man kunna ta en konflikt. En diskussion. Eftersom han inte gör det är det svårt att veta vad man ska ändra på. Antar att han önskar mer stillhet. Just nu är han inte hemma, utan har flytt fältet som resten av grabbligan och därför sitter jag i köket och lyssnar på musik och dricker vin. Men självklart ska jag försöka skapa en mer stillsam och harmonisk plats åt farbrorn. Självklart. Men jag vill inte höra någon om att tjejer hit och dit och tassel och tjabbel och ditt och datt från den övriga personalen. Jag vill höra det från han. Innan han har nått sin gräns. På direkten när han känner att nu stör dom mig så pass mycket att jag inte kan leva som vanligt, då, då ska han komma till mig och yttra sig.
Jag anar att han inte läser denna blogg och därför kan jag tänka mig att det är lite orättvist att han inte får reda på detta, men att ni, kära läsare får. Men han borde veta bättre än att bittra ihop helt. Men det löser sig. Det med. Jag är inte arg. Jag är van känns det som. Alltid stör sig någon på mig, och allra oftast går personen i fråga inte till mig, utan till någon annan, vilket gör att jag har minimala chanser att bättra mig när kritiken ska gå några varv innan den hinner fram, i kanske en helt ny tappning.
Nu vet ni i alla fall hur vi har det. Och det är faktiskt bra. Jag har det bra. Hur gubben har det vet jag inte riktigt men han verkar purken. Jag ska kanske ordna det, kanske ;) Men först ska jag rocka loss lite och festa på dippan ikväll!
Måste bara säga att Tony har tagit upp med mig att jag pratar om mycket bajs numera, efter min ankomst hit. Det beror på allt skitsnack som förekommer här uppe! ;) (Hö hö hö)
Ha det gött mina vänner! Och ni andra också för den delen! Puss <3
T <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0