Lycka till Johannes!
lycka till johannes på emax. Vinn över dem andra deltagarna. Kolla in emax på http://www.emaxsverige.se/
Utkast: Feb. 10, 2010
helt ärligt. jag har varit dålig på uppdateringen nu när tony varit här. men det tycker ni väl ändå är förlåtligt? vi har ju aktiverat oss med bad och snowboardåkning och utflykter och det ena med det andra och sen har vi ju spelat spel och kollat på film och allt? förstår om ni känner er bortprioriterade för det var ni faktiskt men nu är ni inte det längre. okej? deal?
Igår var jag, Tony och Carro i skidbacken. Det var bra mycket roligare än när jag och Tony var på kvällskidåkning i Duved för det var hemskt. Jag åkte ner för den jävla backen en gång, med mycket möda och sen knäppte jag loss snowboarden och satte mig i snön och surade resten av kvällen. Lite kall blev jag.. Igår var det som sagt mycket roligare. Inte lika branta backar, inte lika isigt, inte lika spårigt i liften, det var ine lika djävulskt helt enkelt. Så det var ju lattjo lajbans.
Alltså detta över skrev jag igår. sen publicerades tydligen inte det, och bara en femtedel av allt jag skrev fanns kvar. Kort och gott skrev jag om att jag höll på att köra ihjäl oss allihop. Körde av vägen. Skrev om hur killar raggade på krogen trots att Tony var med. Etc etc. Meen, jag får göra någon längre utläggning någon annan gång.
-
Pappa, jag ser att du läser min blogg. Ville bara hälsa; Hej Hej Pappa!
Gustav fick också hälsa, han hälsar; Hej Hopp GummiSnopp
Vi andra hälsar att Gustav är en skvallerkärring som rapporterar händelserna här i lägenheten direkt ner till oskar på hotellet, via sms. Kännns lite.. fjortis?! :P
Tony är här och det känns bra. Igår var jag, Sandra och Tony på Copperhill och tittade och vi var även ute och åkte och tittade lite på fjällen. ;)
På kvällen festade vi, och här hemma blev det som vanligt efterfest. Gustav, Johan och Patrik klädde av sig nakna och sprang runt huset.
Idag när vi vaknade gick jag och Tony och badade och bastade, jätteskönt. Sen blev det praktik.
I morgon blir det kvällsskidåkning, om allt följer planerna.
detta var ett sjukt ointressant inlägg, men vad gör väl det?
Puss
pparty
här är det hur bra som helst, att leva såhär med människor i en lägenhet är otroligt kul. Man lär känna så mycket nytt folk, och man har roligt som fan ;D. Jag trivs verkligen här, som jag oftast alltid gör när man åker iväg såhär.
Vi praktiserar lite då och då, är lediga lite då och då. Festande blir det också endel , och mycket umgänge. Det känns som det gått väldigt fort att lära känna alla, som en lite extra familj här uppe.
Praktiken går bra, det är rätt mycket dötid!
Igår hade vi bestämt att vi betralar ju inte 200 kr för att gå till bygget och se mustach, men sen kom vi på att de spelar ju bara på ett dans golv, så halv nio satte vi igång och började dricka lite spontant sådär. Tio stod taxin här. Helt okej kväll, jag skulle verkligen dricka, och ja det gjorde jag så några luckor blev det faktiskt. Hemma igen sen på natten blev det efterfest, var både där uppe och här hos oss,killarna var galna och klädde av sig och sprang nakna runt huset. Vilken kväll !
sandra
-
Skönt att det inte förekommer någe fyllesnack här i lägenheten. Jag går ut och sätter mig i soffan i förhoppningen om lite lugn och ro och ungefär då kommer Gustav och Oscar hem. Det har dansats och pratats sex och nu har Oscar en längre utläggning för Johan angående facket. Jag ska upp i morgon klockan sju, strax över sju och ändå har jag svårt för att gå och lägga mig.
Så är'e.
:)
jag ska hämta mina bröder
en gnuggis som liknar en lila kanin med enorm mexikansk hatt (sombreo?) på huvudet och med en kaxtus vid sin sida mitt på handen. lite skrålig musik strömmar ur högtalarna. bra musik ska tillägas. någon svart rockig tröja, svarta, lösa stuprörs-tights-jeans och en svart och en blå strumpa. En av männen som alltid hänger på hotellet fast han varken jobbar där eller bor där (samme man som häromdagen pratade om människan i sig) kände tydligen att det var fritt fram idag att börja diskutera min make up. Jag sminkade mig för hårt. Det var inte att vara sminkad. Utan typ övermålad. Han undrade vad jag försökte dölja och trodde minsann att jag skulle vara sötare med lite mindre smink och kanske någon annan nyans än bara svart svart svart. Jag lovade att vara osminkad någon dag så att han skulle få se hur osöt och övertöntig jag såg ut då. Och att byta ut det svarta mot något fjant-rosa känns så inåt helvete långt borta.
Illamåendet och yrseln som har plågat mig sen i höstas har inte alls gett upp utan attackerade mig idag med full storm. Fick sätta mig ner och bara sitta stilla i säkert 25 minuter för att kunna samla kraft för att kunna gå hem och inte spy eller svimma på vägen dit. Väl hemma var mitt rum låst och min nyckel fanns ju inte helt oväntat innanför den låsta dörren. Så Malin Alexandersson fick ringa ner till hotellet, och receptionisten i sin tur fick skicka upp Sandra med Sandras nyckel så jag kunde klättra upp i min säng och bädda ner mig. Nu känner jag mig hängig och deppig men inte så illamående och inte så yr. Skönt.
Egentligen var ju en utgång planerad idag men alla tjejer stannar hemma.
Kan ju passa på att uppdatera er om gubben. I natt när vi lade oss var han hemma. I förmiddags ringde kökschefen till Oskar och bad honom kolla om gubben sov, kökschefen skulle retas och väcka honom har jag fattat det som. Oskar försöker låsa upp gubbens rum men inser att dörren redan är upplåst. Öppnar och inser det jag redan informerat er om. Rummet är städat och tomt. Dom har vad jag vet fortfarande inte lyckats få kontakt med honom och man anar att han har dragit utomlands, till något varmare ställe, till exempel Argentina. Vem vet. Så var det med honom i alla fall. Men ingen kan ju veta säkert.
Nu hör jag uitfrån hallen:
Gustav: Balle, har inte du slocknat än?
Jag: Va? Va, nej?!
Oskar: Balle?
Gustav: Ja? Malle-Balle!
Oskar: Balle? Schysst smeknamn!
Gustav: Nu är det bara..hmm..typ tjugo timmar kvar tills han kommer..
Jag: Mm..
Gustav: Du sitter redan och värmer. Se vad pilsk hon är.
Jag: Ja och när han kommer ska vi ha sex i en hel vecka.
Oskar: Fy fan
Gustav: Nej, fem dagar faktiskt.
Som ni märker är det inte särskilt prytskt här. Skönt tycker jag. Gustav verkar nästan lika engagerad som jag över Tonys tripp hit. För er pryda varelser som nu sitter med munnen öppen och bara stönar av frustration och häpenhet över ostyriga samtal och oansvarsfulla, hemska blogginlägg kan jag meddela att jag varken kallas Balle eller i fem dygn ska ha sex i ett streck. Det var bara som vi sa till varandra. Ni kan du pusta ut igen och himla med ögonen över mina omogna fasoner.
Själv ska jag lyssna vidare på bra musik och kanske gå ut och bre mig en macka. Vem vet. hade tänkt duscha också. Vem vet hur det blir med den saken.
Slick mellan tårna. (?)
-
I söndags var vi ute, vi förfestade här hemma eftersom vi var ensamna. Klokan tio stod taxin här och vi begav oss in till åre där vi sedan gick in på Dippan. Först var det helt dött men sen rulla det in massa folk.
Det fanns tre dansgolv och vi dansade konstant i fyra timmar, kan tänka mig att det såg väldigt roligt ut när vi försökte oss på att dansa tung hiphop . haha, men grymt kul vart det. Efter många timmars dansande tog vi taxi med de från carins krog hemåt, jag och malin a gick snabbt in å blanda en lite drink och gick sedan upp på efterfest. Klockan sex kom jag i säng, men det var en riktigt bra kväll, lite ångest har man kanske, men det går nog över snart får jag hoppas (;.
Igår var vi lediga vilket behövdes efter den natten.
Börjar klockan fyra idag så nu ligger jag mest och väntar på att få gå ner och börja jobba, pust vad tråkigt. Men det blir alltid bättre när man kommit igång igen.
sandra
-
Färre läsare igen. Tycker jag håller regelbunden uppdatering. Kanske skriver om fel saker?
Kan i alla fall berätta den snaskiga nyheten att gubben är borta. Försvunnen. Inte här. Pratade inte med varann på typ två dagar men igår pratade han med både mig och Sandra och var trevlig och det kändes som att allt var lugnt men vi höll oss fortfarande stillsamma och efter att jag sett en film igår kväll nere på hotellet gick jag och lade mig. Ungefär som alla andra. Dock festades på övervåningen. Personalen på Karins Krog för lite liv då och då och vi vet att han verkligen har stört sig på dom. Och igår hade dom tydligen väsnats igen. Jag är ju som jag är och märkte inte ens av dom. Dock hade killarna hört av dom.
I morse hörde jag att Oskar pratade med någon i telefon, bankade på någon dörr och det framgick att man letade efter någon. Efter någon timma klev jag upp och dom frågade om Sandra hade sett till Björne i morse, jag förklarade att Sandra jobbade eftermiddag idag och därför inte varit uppe än. Dom bad mig titta in i Björnes rum.
Sagt och gjort. Försiktigt öppnar jag dörren men inser snart att jag skulle kunnat slängt upp den på vid gavel för där inne var det och är fortfarande tomt. Det är städat och hans grejer är borta. Sängarna är prydligt bäddade och inte en pinal som var hans syntes till. Tydligen hade han inte heller varit på hotellet så kökschefen hade undrat. Vem vet var den människan är nu.
Vet inte om dom fortfarande inte fått kontakt med honom men jag har då i alla fall inte hört något om det.
Lika gärna som han bara demonstrerar så kan han ha dragit för gott och just nu befinna sig på någon solig strand. Det vet man aldrig med honom.
Tillsammans med Gustav och Sandra har jag idag kört iväg bilen till en verkstad och nu sitter jag i min säng och väntar ut tiden. Börjar jobba klockan tre. Och i morgon kommer Tony. :D
<3
-
Dippan igår. Det var kul. Jag har ju min älskade Tony men jag ska inte sticka under stolen med att det var fullt av grabs som "shakeade" loss. Det gjorde jag med. Jag dansade konstant i fyra timmar. Det fanns ett schlagergolv, ett senaste hitsen-golv med massa partylåtar och så fanns det ett RnB-golv. Vi började med schlagern, gick över till hits-golvet och sedan slutade vi med att flowa runt i något sorts svett-ång-moln på det där RnB-golvet. Niggahgolvet ;)
Idag vaknade jag i vanlig ordning med bakfylleångest och lade mig i kökssoffan och drack ett gas äppeljuice och två koppar te. Det hjälpte om ens något så minimalt. Gjorde mig i ordning och kände mig tillräckligt bra för att köra. Bilen krånglar med batteriet. (Konstigt när det dygnet runt varje dygn är kallare än tjugo minusgrader.) Gustav hjälpte oss att starta bilen med startkablar, eller han hjälpte till genom att vi fick starta våran med hjälp av hans batteri. Sedan återstod cirka en evighet av köld bestående av att skrapa insidan av rutorna på bilen. Väl ute på vägen kände jag mig i väldigt dåligt skick. Inte ätit mycket, festat hela gårdagskvällen och var iskall. Satt och skakade och koncentrerade mig som aldrig förr, och det var tur att jag pallade. För Sandra var i ännu värre skick än mig. Båda två tyckte att det var riktigt otäckt att åka bil idag. Som om alla mötande bilar skulle kolldiera med just oss.
Nu är jag i alla fall hemma. Jag har tinat upp undet täcket och hunnit läst en del i min bok under tiden som datorn har vilat upp sig efter ett litet hacka-upp-sig-utbrott. Känner mig nere just nu och tjejerna sover medan några av killarna sitter inne på sina rum och några är nere på hotellet. Lite skönt att vara själv också faktiskt.
Nu ska jag kolla mejlen och sen kanske försöka aktivera mig med mer läsning eller möjligtvis någon socialare, hörde ryktas om film på hotellet ikväll, får se hur det artar sig..
:)
-
idag är det söndag,
vi jobbade idag, det var helt okej.
i morgon är vi lediga vilket betyder fest och utgång nu snart,
det kommer antagligen bilder i morgon,
nu är det fest som gäller
tjing-
-
Börjar jag bli full? Jag har druckit knappt ett glas vin men känner så mycket samhörighet med musiken och hela stunden i sig? Eller börjar jag få allvarliga psykbrytsproblem? På högsta volym sjunger Laleh att "vi är redan fria".
Helt plöstligt skriker Sandra "MALIN!"
-Ja?
-Har inte du glömt någonting? ( Men sin barskaste och höjda röst utropar hon detta)
-Vad?
-Kom hit!
Jag hade glömt plattången. Jag trodde att jag hade glömt att man gick på toaletten när man skulle kissa och därför hade kissat i hennes säng. Så lät det. Men det var lugnt. Puh.
Gubben i lägenheten är inte lika tillfreds som jag är. Han är missnöjd. Minst sagt. Hur går det till? Hur lyckas jag alltid ställa till det? Uppenbarligen har vi stört. Tjabblat. Tisslat & tasslat. Låtit. Men han kan inte ta det personligen med mig och Sandra utan är sur och blänger bara på oss. Till den övriga personalen på hotellet har han däremot delat med sig av det snaskiga skvallret. Praktikanterna låter. Stör. Dom är tjejer. Dom gör så att killarna också sitter uppe och låter. Blablabla. Men eftersom ingen direkt kritik har tilldelats mig så låter jag det passera lite grann. Är man femtiotre år och levt med en jävla massa olika människor i hela sitt liv ska man kunna ta en konflikt. En diskussion. Eftersom han inte gör det är det svårt att veta vad man ska ändra på. Antar att han önskar mer stillhet. Just nu är han inte hemma, utan har flytt fältet som resten av grabbligan och därför sitter jag i köket och lyssnar på musik och dricker vin. Men självklart ska jag försöka skapa en mer stillsam och harmonisk plats åt farbrorn. Självklart. Men jag vill inte höra någon om att tjejer hit och dit och tassel och tjabbel och ditt och datt från den övriga personalen. Jag vill höra det från han. Innan han har nått sin gräns. På direkten när han känner att nu stör dom mig så pass mycket att jag inte kan leva som vanligt, då, då ska han komma till mig och yttra sig.
Jag anar att han inte läser denna blogg och därför kan jag tänka mig att det är lite orättvist att han inte får reda på detta, men att ni, kära läsare får. Men han borde veta bättre än att bittra ihop helt. Men det löser sig. Det med. Jag är inte arg. Jag är van känns det som. Alltid stör sig någon på mig, och allra oftast går personen i fråga inte till mig, utan till någon annan, vilket gör att jag har minimala chanser att bättra mig när kritiken ska gå några varv innan den hinner fram, i kanske en helt ny tappning.
Nu vet ni i alla fall hur vi har det. Och det är faktiskt bra. Jag har det bra. Hur gubben har det vet jag inte riktigt men han verkar purken. Jag ska kanske ordna det, kanske ;) Men först ska jag rocka loss lite och festa på dippan ikväll!
Måste bara säga att Tony har tagit upp med mig att jag pratar om mycket bajs numera, efter min ankomst hit. Det beror på allt skitsnack som förekommer här uppe! ;) (Hö hö hö)
Ha det gött mina vänner! Och ni andra också för den delen! Puss <3
T <3
<3
Jag kände att ett hjärta skulle passa som rubrik. Helt delad känslomässigt men ett hjärta är väl bra för stämningen, eller?
På ett sätt har jag ju alltjämt lite åldersnoja men idag känner jag att det ska bli kul att utvecklas och åldras. Inte bli tråkigt vuxen, men att se hela min generation växa upp, föra andra sorters diskussioner och kunna bestäma helt och fullt över mitt egna liv. Nu är jag delvis fast. Med skolan. Jag kan ju hoppa av i morgon. men jag vill ju fullfölja för betygen och själva utbildningens skull och sen trivs jag ju i skolan så. Men jag vill tjäna mina egna pengar, kunna flytta i morgon om jag har lust och bara sitta i skräddarställning, skrika HÄSTBAJS! och äta godisremmar hela dagen om det är det jag känner för. Egentligen är jag fllständigt myndig och har ansvaret för mig själv och skulle kunna kasta varenda tallriken i backen om jag ville. Men jag gör inte det? Jag känner att jag kommer från ämnet men när jag tänker efter gör jag nog inte det. Det handlar ju trots allt om livet att leva. Och om jag bara har roligt och trivs och har det bra i min lilla bubbla är det nog skitsamma om jag är arton eller trettiotre.
Dom pratade om det på hotellet idag. Människorna emellan. De pratade om.. människor. Alltså inga speciella. Utan om människan. I sig. Man stör sig på varandra och etc etc. Så jag försöker tänka att jag har mitt liv. Min bubbla, Och sen om resten av världen rensar öronen i en köttgryta så ska jag bara ge själva fan i det. Alltså inte det att jag inte ska reagera på någonting. Men att jag kan tänka att "nu hoppar jag in i min lilla bubbla igen för att jag inte vill störa mig på att han petar sig i näsan", absolut inte att jag hoppar in i bubblan för att jag inte bryr mig om andra. Men att jag kan bara ha roligt och skratta och leva loppan och dela med mig av det. Fast sen vill jag ju dampa loss lite också. Men ni förstår grejen. Jag känner mig lite tillfreds. Om det är vinet eller alla människor här som rör om i min tänkarlåda eller vad det nu är. Men jag känner att jag är klar här. Nu. Men denna utläggning alltså. Jag tror jag sagt allt som behövs om detta just för stunden.
Har precis slutat praktiken och Gustav har hällt upp lite vin till mig och nu ska jag spela lite music för mina kära lägenhetskamrater.
Puss!
-
Ledig igår, super skönt.
Malin a och carro jobbade, malin l var ute med de andra här i backen och åkte. Jag låg hemma hela dagen, men när malin kom hem drog vi å ångbastade och bubblade! På kvällen blev det lugnt här hemma med alla som bor här
skit trevlig kväll!
Nu börjar snart praktiken, pust, jag orkar inte med det.
Sandra
party like a rockstar
alltså har ni inte ångbastat måste ni göra det.
Efter gårdagens pass drog jag och malin och tränade och sen fick hon mig till att basta, det är så skönt, och allt är gratis ;)
Min praktik är jätte tråkig, idag har ja försök säga saker och prata på en massa, men jag får liksom ingen respons, går man istället ut dit malin är så får man mer respons men ändå är det väldigt lugnt och stillsamt. Jobbade bara fyra timmar idag, men de fyra timmarna var som fyra dagar. Det är alltid kvälls buffé, idag hade vi tjugo gäster och ni kan tänka er att det inte finns något att göra. De putsar inte bestick och glas å sånt så då finns det verkligen ingenting man kan pyssla med när man inte behöver duka av bord.
Men praktikplatsen i sig är det inget fel på, jag tycker ändå verkligen bra om människorna, men det är ju det att det finns så lite att göra, och de kan ju inte de jag jobbar med hjälpa faktiskt.
Igår festade vi, man går mest ut söndag måndag och tisdag här, förfest i våran lya, grabbarna var nere på hotellet, vi var där en sväng och fick goda drinkar! Sen drog vi oss upp till grannarna här ovanför, hände typ ingenting. Men sen åkte jag och Malin A med de till "stan" , malin L och carro stannade hemma med de andra.
typ fyrtio minuters kö, men det var det värt, jag hade skit kul, men det var sjukt mycket folk! studentveckor nu ! Sen efterfest här ovanför till halv sex, och ja sen blev det sängen!
-
Jag har ont i kroppen? Jag har inga pengar? Jag börjar jobba om 90 minuter? Hur tror ni det känns?
Såg klart I Love You Man, som bettan brännt till mig, tack bettan. Bra film.
Hemma är det tydligen snöstorm. Och här blåser det. Ganska skönt faktiskt.
Tvättmaskinen väsnas värre än vad vi har gjort på våra värsta fester.
Alltså människorna här.. Dom är speciella. Säsongarna är en sort. Typiska. Festar, jobbar, festar etc etc.
Men de övriga. Människorna. Urbefolkningen. Dom är avslagna. Lever de i dvala? Man försöker få till ett samtal men icke. Det går kanske 2 av 10 gånger.
-Bor du i Åre?
-Åre? Nej! Jag bor i blabla.
-Okej, ligger det långt härifrån eller?
-Ja, tre och en halv mil.
End of story. Samtalet är slut. Jag gör allt. Sandra också.
Sandra frågar personalen.
-Vad kan jag göra?
-Ingenting.
Alltså, dom är inte otrevliga. Dom pratar lite ibland. Men de frågar inte mycket. Inte mycket alls. De säger någon mening. Inte mer. Dom tittar på oss. Jag går fram och tillbaka för att hämta saker. Varje gång tittar personalen på mig. Bara tittar. Följer mig med blicken. Helt utan uttryck. Bara blint tittande.
Jag och Sandra är utan sysslor så vi går ner till tvättstugan och viker hotellets rena handdukar. Städperonalens jobb alltså. Städpersonalen kommer ner. Inte ett ord. Men dom är inte snofsiga, inte dryga och inte elaka. Bara tysta, lugna, avslagna. Varför kan dom inte föra ett samtal? Varför kan dom inte le och säga tack?
Hemma är det så mycket mer tjeckt. När vi praktiserade i helsingborg var det ännu mer tjeckt.
Så annorlunda. Där log man, man kom med åsikter, tips, tackade och sa ifrån. Här är det tyst.
En i personalen pratade med en gäst i telefon igår och fick ett litet utbrott efteråt. Det var så jävla skönt att se så jag började skratta och det kändes som, äntligen, äntligen vaknade den människan, om än kortvarigt och tillfälligt, men hon vaknade ur dvalan. Tjiho!
Sedan frågade dom vilken årskurs vi gick och vad vi skulle bli. Sedan åter, tyst. Så dom försöker ju ändå, och är snälla och allting, men det är sååå stor skillnad häruppe mot hemma och söderut.
Men det är bra här. Det är det! :)
Puss
