jag ska hämta mina bröder
en gnuggis som liknar en lila kanin med enorm mexikansk hatt (sombreo?) på huvudet och med en kaxtus vid sin sida mitt på handen. lite skrålig musik strömmar ur högtalarna. bra musik ska tillägas. någon svart rockig tröja, svarta, lösa stuprörs-tights-jeans och en svart och en blå strumpa. En av männen som alltid hänger på hotellet fast han varken jobbar där eller bor där (samme man som häromdagen pratade om människan i sig) kände tydligen att det var fritt fram idag att börja diskutera min make up. Jag sminkade mig för hårt. Det var inte att vara sminkad. Utan typ övermålad. Han undrade vad jag försökte dölja och trodde minsann att jag skulle vara sötare med lite mindre smink och kanske någon annan nyans än bara svart svart svart. Jag lovade att vara osminkad någon dag så att han skulle få se hur osöt och övertöntig jag såg ut då. Och att byta ut det svarta mot något fjant-rosa känns så inåt helvete långt borta.
Illamåendet och yrseln som har plågat mig sen i höstas har inte alls gett upp utan attackerade mig idag med full storm. Fick sätta mig ner och bara sitta stilla i säkert 25 minuter för att kunna samla kraft för att kunna gå hem och inte spy eller svimma på vägen dit. Väl hemma var mitt rum låst och min nyckel fanns ju inte helt oväntat innanför den låsta dörren. Så Malin Alexandersson fick ringa ner till hotellet, och receptionisten i sin tur fick skicka upp Sandra med Sandras nyckel så jag kunde klättra upp i min säng och bädda ner mig. Nu känner jag mig hängig och deppig men inte så illamående och inte så yr. Skönt.
Egentligen var ju en utgång planerad idag men alla tjejer stannar hemma.
Kan ju passa på att uppdatera er om gubben. I natt när vi lade oss var han hemma. I förmiddags ringde kökschefen till Oskar och bad honom kolla om gubben sov, kökschefen skulle retas och väcka honom har jag fattat det som. Oskar försöker låsa upp gubbens rum men inser att dörren redan är upplåst. Öppnar och inser det jag redan informerat er om. Rummet är städat och tomt. Dom har vad jag vet fortfarande inte lyckats få kontakt med honom och man anar att han har dragit utomlands, till något varmare ställe, till exempel Argentina. Vem vet. Så var det med honom i alla fall. Men ingen kan ju veta säkert.
Nu hör jag uitfrån hallen:
Gustav: Balle, har inte du slocknat än?
Jag: Va? Va, nej?!
Oskar: Balle?
Gustav: Ja? Malle-Balle!
Oskar: Balle? Schysst smeknamn!
Gustav: Nu är det bara..hmm..typ tjugo timmar kvar tills han kommer..
Jag: Mm..
Gustav: Du sitter redan och värmer. Se vad pilsk hon är.
Jag: Ja och när han kommer ska vi ha sex i en hel vecka.
Oskar: Fy fan
Gustav: Nej, fem dagar faktiskt.
Som ni märker är det inte särskilt prytskt här. Skönt tycker jag. Gustav verkar nästan lika engagerad som jag över Tonys tripp hit. För er pryda varelser som nu sitter med munnen öppen och bara stönar av frustration och häpenhet över ostyriga samtal och oansvarsfulla, hemska blogginlägg kan jag meddela att jag varken kallas Balle eller i fem dygn ska ha sex i ett streck. Det var bara som vi sa till varandra. Ni kan du pusta ut igen och himla med ögonen över mina omogna fasoner.
Själv ska jag lyssna vidare på bra musik och kanske gå ut och bre mig en macka. Vem vet. hade tänkt duscha också. Vem vet hur det blir med den saken.
Slick mellan tårna. (?)
Kommentarer
Trackback
