malinlundhe

jag är inte helt fit for fight. eller hur man ska säga. ni vet. jag var på väg ut för att övningsköra. ska bara  flytta mammas cykel från bilen till cykelstället. kan det vara max 15 meter?! men jag har dock aldrig cyklat på den cykeln. till skillnad från min cykel så saknar mammas cykel fotbroms och är en herrcykel. vilket innebär att den har en sån där stång ni vet. och ett sånt där hornstyre ni vet. så jag ovan hoppar på cykeln för att cykla till cykelstället, ta en sväng om bara. kör ut mot floragatan och inser att shit, nu måste jag ju bromsa. märker att icke, det finns ingen fotbroms. shit. ropar hela tiden till mamma panikartade meningar som "hur fan bromsar man?". provar halvhjärtat med ena handbromsen men blir inte helt nöjd så jag hoppar av. eller hoppar ner. rättare sagt. från sadeln. och ni vet, jag är inte så himla lång, och cykeln var inte så himla kort. så jag far rätt ner på stången, mitt på fittan. och det gjorde helt brutalt ont. som det gör. men det går ju över tänker man. fast det gör brutalt ont så man till och med blir förbannad av all smärta så vet man att den är kortvarig. men icke. det går inte över. det värker och värker. och det börjar kännas konstigt? blör det mån tro? jag ställer cykeln i stället och svär några ramsor i full smärtartad version. vi sätter oss i bilen för att hämta sandra. jag upptäcker att det blör som fan. det börjar bli blodigt ner på låren. jag upptäcker att det är en sjö av blod innanför shortsen. nu börjar det bli jobbigt. och det värker som fan milt sagt. jag förklarar väldigt kort, sammanbitet, lite chockad men även glatt pga komiken i det hela, för sandra att jag har slagit i, förklarar situationen och att det blör enormt och gör förbannat ont. vi åker till ica för att snabbt bara köpa tvättmedel. värken ger sig inte. vi åker hem och jag kan knappt gå. dock har det mesta av blodflödet lagt sig men värken är kvar. mamma, jag och sandra beger oss till akuten, jag håller på att gå ihjäl av smärta samtidigt som jag ser jävligt rövknullad ut. mamma och sandra skrattar och ser det väldigt komiskt samtidigt som dom förstår allvaret. jag får komma in till någon doktor och bresa. jag proppas i tabletter och dom böjer lite på mina ben med mera. jag körs i sjukhussäng till akut-röntgen och där plåtar dom lite grann. sen är alla rum upptagna så jag får ligga i korridoren på akuten och vänta. inser att jag måste kissa. åh nej. men jag måste. haltar med sandras hjälp iväg till toaletten. det gick ganska bra att kissa. men med något gott kommer något ont. av någon anledning kommer det enorma mängder blod från såret som förut slutade att blöda. så det blir lite kaos. för det var liksom inte en droppe. utan vid det laget hade jag förlorat en del blod. efter lite assistans staplar jag dock ut därifrån igen och upp på sängen. röntgenbilderna visade inget brott eller någon spricka. dom vill heller inte gärna sy där och tejpa är inte så praktiskt kanske. så jag får med mig tabletter hem för inflammationsrisk och för värk och sen åker vi hem. sandra och mamma övningskör, majoriteten av mina närmsta vänner åker till örebro och cruisar och jag ligger hemma i sängen och läser en bok när det är strålande väder ute. sen kom dock sandra och vi glodde tv. för någon timma sen började tabletterna gå ur kroppen och det är ömt. kan man säga, lite fint sådär. för övrigt ska jag lägga mig nu. och i morgon (idag) ska jag kurera mig och knapra piller.

lustigt va?

jag och cyklar, men så kan jag alltid glädja några i alla fall. puss på er.