malinlundhe

Igår ser ni, då fick jag en del gjort, kan man tro. Med tanke på att jag först var i skolan, tränade på friskis, övningskörde, kollade på tv i kanske två timmar och sedan pluggade, jag skrev om respektens och kärlekens skapelse, en egen skapelsemyt, och sen gick jag och lade jag mig och läste. sen blev det sova. plus att jag gjorde allt det vanliga ni vet, äta, duscha, andas, ja ni vet. nu kommer vi till poängen. jag fick massa nyttigt gjort igår, men kjag har så jävla mycket kvar. det spelar inte längre någon roll hurvida man arbetar arslet av sig eller inte, prioriterar bort varenda socialt evenemang eller begraver sig i läxor elelr flyttkartonger. det finns hur mycket kvar att göra som helst. det är hundra gånger värre än vanligt i skolan. dom mailar fördjupningsarbeten och sträcker fram buntar med papper med uppgifter dom vill att vi ska göra, tills då och då och då. samtidigt som jag ska ta körkört någongång i livet. övningsköra övningsköra. och så ska rummet hos pappa tapeseras så det är urrivet. och mamma ska byta lägenhet, på måndag, så nu är det packa, städa, sortera, packa, städa, sortera.. sen är det jympa på måndagar, spin och handboll tisdagar, jympa onsdagar, småtjejerna och handboll torsdagar. plus att jag inte kan sova som normala människor utan försöker klara mig nästan varje vardagsdygn med under sex timmars sömn. sällan över sex timmar. jag är så trött och seg i kroppen. jag är inte ens stressad. jag har inte ont i magen. jag far inte omkring. jag sitter här. och är ostressad. det blir som det blir. ingen träning idag i alla fall. lite plugg måste det bli. sen får vi se. ganska sunt.

något trött idag kanske. eller bara språkligt instabil.

(det regnar ute).

Mamma: Ska jag skjutsa dig till hallen eller cyklar du?

Jag: Ehm, ja, du får gärna skjutsa mig eftersom det cyklar ute.


Mamma undrar över om jag hinner äta kräftor hemma i morgon kväll innan jag ska ut.

Mamma: Du ska inte på någon middag eller så i morgon?

Jag: Nej, men jag ska ju inte vara hemma jättetidigt.


det här fungerar inte va?

adjö

kul med friskis. sandra och jag studsade omkring där bland massa andra tanter. fascinerade hur alla friskisledare kan se så förbannat checka ut och variera ansiktsuttrycken mellan att se tokglada ut och att ta i som om dom sitter och skiter. trots att alla vet att så jobbigt är det inte . men roligt har vi.

äntligen tillbaka! skola, handboll, friskis, övningskörning och långa kvällar med massa mys. haft ett riktigt långt uppehåll nu. sommar vetni. varit ledig från livet vissa stunder tror jag. om man kan säga så. inget körkort, inget bloggande, inget tränande. ingenting. inget seriöst flirtande.

lite dit jag ska komma faktiskt. flirtandet. och det där, ni vet.

man skulle kunna säga att jag har lite för höga krav med tanke på vad jag själv kan erbjuda. ge-och-ta-regeln.

han ska vara lång och mörk med mörka ögonfransar, kulturellt sett bred, intelligent och bildad, smart och rolig, charmig och snäll samtidigt som han inte är någon toffel. spännande och lite cool. med fötterna på jorden. sexuellt erfaren och social. äldre än mig, utbildad och ha ett eget boende och en egen hyfsad ekonomi. han ska träna men inte vara något freak, både göra ingenting, festa och umgås. och sen vara lite spontan på det också. perfekt alltså. ingen stor näsa eller liten kuk.

jag själv har ett parti från knäna upp till strax under brösten som är lite för degigt. de resterande partierna är mer eller mindre för små. tunt hår, icke-existerande bröst och en grisnäsa. jag är inte någon klippa i skolan och inte den värsta revolutionisten heller. lite lagom, ni vet. därimellan, grå. skittrist. vanliga kläder och inte speciellt erfaren av någonting alls. typ t-shirt- & jeanstjejen som varken har rest jorden runt eller gillar att kolla på tv. men gillar att vara i centrum och hörs ofta och högt. resten orkar jag inte skriva, men de flesta utav er känner ju mig rätt väl så ni har ju koll.

men grejen är inte att han måste vara sådär, som jag skrev. och alla tycker ju olika. för mig är den perfekta på ett sätt och för någon annan helt annorlunda. men perfekt var ju något man fick lära sig på lågstadiet att det existerade inte. och jag skulle kunna nöja mig med något "halvdant". Men det är ju inte kul att det finns killar som är mycket mer åt det perfekta hållet än min kille?!

Och så står vi igår. Jag, en tjej och två killar och pratar om den ena killens raggningsframgång i helgen, vilket kretsade runt två andra tjejer, varav båda har partner. Hade jag varit kille hade mitt val varit självklart. Men nu svarar killen att han var mest sugen på den andra, den bruden jag inte skulle valt. Självklart måste jag fråga varför han var mer sugen på henne. Jo, hon var rolig och spännande. Men tycker du inte att den andra tjejen såg bättre ut? (jag går absolut inte bara på utseende, men känner båda tjejerna och skulle ha valt henne hur som) Nja, nej, jag vet inte, jag är inte så ytlig.. Och diskutionen fortsätter. Varav vi kommer in på "han/hon är för bra för att jag ska ha en chans". Lite det där jag inte vill inse. Jag ska ha den perfekta. Ni vet, han..? Och om jag inte kan få det, nej då är jag ju lite misslyckat, eller åtminstone otillräcklig. Det förstår ni också? Jag kan inte få den bästabästabästa. Då är jag otillräcklig. Medans killarna resonerade som så att, jo, men hon är ju kul och spännande. Ingenting om någon utväxt på det färgade håret eller att byxorna var lite pösiga eller att hon inte var den vassaste kniven i lådan. Nej, lite humor, det räckte. Och att ragga på för bra tjejer var inte roligt för dom skulle man säkert ändå inte få. Ungefär så.

Grejen är att jag inte dejtat någon, sms:at med någon, eller på något sätt överhuvudtaget haft en flirt, sen typ åttan? Det är fyra år sen. Rätt lång tid. Man kan kalla den tiden för ganska oseriös. Ung, och ja, ni vet. Så under mina seriösare år finns det alltså inga meriter alls inom det ämnet. Rätt tråkigt. Men så länge jag själv tycker att jag är otillräcklig och tror att jag inte kommer bli lycklig om inte killen är perfekt, så kommer det fortsätta så. Men för alla som står ut med både sig själva och varandra kan det ju gå riktigt hyfsat! ;)

Kanske lova mig själv att satsa istället för att ifrånsätta mig allt flirt-ansvar på grund av min egna utväxt..!?

det regnar inte. skönt.

ute är det sol. ser skitfint ut. men det ser också ut som om träden helt plöstligt ska dras upp ur marken och flyga in hit, till mig. så blåsigt är det.

jag lyssnar på den gamla fjortis-disco-dängan "paris to berlin".

måste egentligen á la bums hoppa in i duschen. sen blir det middag hos mormor. och tanken var den att vi, vilka som helst, inkluderat sandra, sara och jag, skulle ner till djulö och leva livet. men jag lär ju flyga bort då. som en annan heliumballong i detta vindkaos. så vi får se. vi kanske sitter här och kukelurar istället. mycket möjligt. skulle tydligen vara fotboll på harrys ikväll och det intresserar mig ungefär 1½ på skalan 1-10 där 1 är klåda pga tristess och 10 är duracellkaninshopp pga exalterings-maximum-stadie.

för övrigt?

att stoppa upp en kaktus i röven på jävliga individer är mer än lockande. människor som till viss del styr mitt liv, genom     t ex att ha makten över mitt körkort, mina betyg etc. dom kan uppträda och säga lite hur fan dom tycker och bedöma lite hur fan dom tycker etc etc och jag kan stå där som deras offerslav och bara punga upp tid, pengar och energi för att dom ska vara nöjda. sen gärna lite rosa gullegull också. men det kan dom bara fetglömma. sen att det finns saker dom inte får göra och säga och jaddajadda är det ingen som orkar bry sig om, det vore ju så mycket enklare om jag också bara följde order och tog emot? tacka och ta emot. låta dom hålla på. jag hjälper inte mig själv genom att demonstrativt inte lämna in uppgifter etc. men jag kommer aldrig sjunka så lågt att jag ber om ursäkt, håller käften och bara ler för betygens skull. för det finns inget betyg som bedömer beteende. men det verkar tydligen vara förbannat svårt att förstå. för dom andra tjejerna kan mot sin egna vilja hålla käft men när dom väl vågar yttra sig och blir tillsagda ber dom om ursäkt. förlåt för att jag sa som jag tyckte. förlåt för att jag står upp för mina rättigheter, mr makten. och konsekvenserna? de som fortfarande inte tänker be om ursäkt får en mental smäll på käften och ett personligt möte med makten. tack.

jag vet inte hur pedagogiskt riktigt och rätt det är att sätta sig bredvid sina gymnasieelever och ändra mellanradstecken, ändra få ord, sitta och berätta vad jag ska skriva i min recension och rätta minsta fel. det första man gör. är det inte bättre att förklara uppgiften, låta eleverna skriva och sen ta upp det viktigaste?  han säger att recensionen denna gång inte ska vara någon större uppgift. lite enklare. ja juste tjena. jag får krupp på han.

men idag fyller jag arton, mihihi! grattis till mig! :D

jag är inte helt fit for fight. eller hur man ska säga. ni vet. jag var på väg ut för att övningsköra. ska bara  flytta mammas cykel från bilen till cykelstället. kan det vara max 15 meter?! men jag har dock aldrig cyklat på den cykeln. till skillnad från min cykel så saknar mammas cykel fotbroms och är en herrcykel. vilket innebär att den har en sån där stång ni vet. och ett sånt där hornstyre ni vet. så jag ovan hoppar på cykeln för att cykla till cykelstället, ta en sväng om bara. kör ut mot floragatan och inser att shit, nu måste jag ju bromsa. märker att icke, det finns ingen fotbroms. shit. ropar hela tiden till mamma panikartade meningar som "hur fan bromsar man?". provar halvhjärtat med ena handbromsen men blir inte helt nöjd så jag hoppar av. eller hoppar ner. rättare sagt. från sadeln. och ni vet, jag är inte så himla lång, och cykeln var inte så himla kort. så jag far rätt ner på stången, mitt på fittan. och det gjorde helt brutalt ont. som det gör. men det går ju över tänker man. fast det gör brutalt ont så man till och med blir förbannad av all smärta så vet man att den är kortvarig. men icke. det går inte över. det värker och värker. och det börjar kännas konstigt? blör det mån tro? jag ställer cykeln i stället och svär några ramsor i full smärtartad version. vi sätter oss i bilen för att hämta sandra. jag upptäcker att det blör som fan. det börjar bli blodigt ner på låren. jag upptäcker att det är en sjö av blod innanför shortsen. nu börjar det bli jobbigt. och det värker som fan milt sagt. jag förklarar väldigt kort, sammanbitet, lite chockad men även glatt pga komiken i det hela, för sandra att jag har slagit i, förklarar situationen och att det blör enormt och gör förbannat ont. vi åker till ica för att snabbt bara köpa tvättmedel. värken ger sig inte. vi åker hem och jag kan knappt gå. dock har det mesta av blodflödet lagt sig men värken är kvar. mamma, jag och sandra beger oss till akuten, jag håller på att gå ihjäl av smärta samtidigt som jag ser jävligt rövknullad ut. mamma och sandra skrattar och ser det väldigt komiskt samtidigt som dom förstår allvaret. jag får komma in till någon doktor och bresa. jag proppas i tabletter och dom böjer lite på mina ben med mera. jag körs i sjukhussäng till akut-röntgen och där plåtar dom lite grann. sen är alla rum upptagna så jag får ligga i korridoren på akuten och vänta. inser att jag måste kissa. åh nej. men jag måste. haltar med sandras hjälp iväg till toaletten. det gick ganska bra att kissa. men med något gott kommer något ont. av någon anledning kommer det enorma mängder blod från såret som förut slutade att blöda. så det blir lite kaos. för det var liksom inte en droppe. utan vid det laget hade jag förlorat en del blod. efter lite assistans staplar jag dock ut därifrån igen och upp på sängen. röntgenbilderna visade inget brott eller någon spricka. dom vill heller inte gärna sy där och tejpa är inte så praktiskt kanske. så jag får med mig tabletter hem för inflammationsrisk och för värk och sen åker vi hem. sandra och mamma övningskör, majoriteten av mina närmsta vänner åker till örebro och cruisar och jag ligger hemma i sängen och läser en bok när det är strålande väder ute. sen kom dock sandra och vi glodde tv. för någon timma sen började tabletterna gå ur kroppen och det är ömt. kan man säga, lite fint sådär. för övrigt ska jag lägga mig nu. och i morgon (idag) ska jag kurera mig och knapra piller.

lustigt va?

jag och cyklar, men så kan jag alltid glädja några i alla fall. puss på er.

hallå? vart tog mitt inlägg vägen? hallå hallå hallå. hotell i alla fall. tråkigt. instuderingsfrågor om husfruavdelningen så vi tog lång lunch. och ewa lyckades inte riktigt säga ifrån. men sedan fick hon nog och utbrast att "det här går inte!". så vi fick gå ut och gå, sex stycken, och hämta våra apu-pärmar. vi kom tillbaka med två pärmar och lyckades även hinna med en vända genom åhléns, och att bänka oss på torget för att spana på folk och sola. rätt bra jobbat tycker jag. hon sa inget när vi kom tillbaka i alla fall. haha. mm..

parkhäng i kväll hoppas jag. om vädret tillåter. och allting. årets första real parkhäng för mig i så fall då. yes yes yes.

nej men, puss på er nudå.

Just det. Lite annat hade jag att berätta också. kan ju ta en snabbgenomgång då. I söndags åkte vi ut och fixade lite i lokalen, sen käkade jag, Sandra och Agnes pizza och tog det lugnt, jävligt skönt för vi var bra trötta. Agnes åkte och när jag och Sandra legat i soffan och halvsovit framför en film så pass länge att syret tog slut i rummet kom Anton och John. Vi följde med dom ut till Vingåker och grillade och Tony kom ut också, så vi fem tittade på film, eller dom andra tittade och jag satt och tittade på dom och frågade vad som hände. 

igår, måndag, blev det skola, djulörondan och en massa vila i soffan framför tv:n. Tony, jag och sandra låg och tittade på program på program. det var allt liksom.

idag så var det skola, nu snart utvecklingssamtal men sen så ska jag iväg på spinning och hoppas jag blir lite piggare efter det..

I torsdags var det örebro, lite shopping med anton och sandra och sådär, sen party, förfest hos cissi sen starlight men jag hade inte så kul så jag gick hem runt midnatt. tack alla ändå för en schysst kväll.

I fredags var jag ute vid vagnen, grillade, solade, spelade kubb och spelade badminton och lite sådär. tänkte hänga lite där i sommar faktiskt..

i morgon blir det grillkväll hos mig, kubb och grejer. trevligt trevligt, hoppas på bra väder bara.

på torsdag blir det mälarsjukhuset och jag hoppas dom kommer fram till något.

och på tisdag,  vad händer då? mihihi. arton arton arton. en vecka kvar nu, måste försöka skynda mig med att bli vuxen nu, eller så skiter jag i det totalt. det lutar åt det sistnämnda. låter lite tråkigt faktiskt.

festen i lördags. min och sandras artonårsfest. lyckad fest. korv med bröd, fylle-kaos-så-ska-det-låta, jag fick anti-stress-piller, pengar och en mp3, vi dansade, sjön, söp och hånglade. och var allmänt trevliga och glada. en del var mindre glada också men så är det alltid. lyckad fest. roligt roligt. sandra fick en tavla, ett album, anti-hångel-piller och en kamera. och så fick vi ju ha en massa trevliga gäster på party. mycket spring runt husknuten blev det och mycket snack nu efteråt. haha.

dock. dock mina vänner. vi lade ut massa energi, pengar och tid på detta. det kostade en del. vi är jättetacksamma för att vi fick låna Arwids högtalare, för alla som kom, för presenterna och alltihop. det vi inte gillar. eller jag kan skriva det jag inte gillar, det är dem som säger att dom ska komma, och inte kommer. folk säger ja, och dom säger att dom ska ta med folk. sen dyker dom inte upp.  det handlar om våra pengar, nerlagd energi och tid men det som stör mig mer är respekten, betydelsen, hela jävla symboliken i att dyka upp. en del har jag varit nära vänner med, vi fyller arton och bjuder massa folk på fest, dom säger ja och sen skiter dom i det. säg att fyra stycken säger att dom ska komma, med minst 2 kompisar var. dessa fyra med kompisar dyker aldrig upp. det blir tolv pers som inte dyker upp. tolv stycken är en hel del. nu var det inte exakt tolv som inte kom. men ni fattar principen. och man vill att folk ska komma, vi skulle inte sitta och bjuda in folk och ställa till med kalas om vi inte ville. vi vill att dom vi bjuder ska komma. sen gör dom inte det.
men passar det inte så fine. men det är tråkigt med sådan nonchalans mot oss. och mot andra också, folk förväntar sig att dom som sagt ja kommer och folk förväntar sig en bra fest, så det är inte bara nonchalant mot oss, utan mot alla andra också. dålig respkt mot sina vänner att säga en sak och göra något annat, tycker i alla fall jag. och skulle man nu bli sjuk eller något kan man meddela, för det gjorde folk. dom skickade sms och beklagade och skrev att dom var sjuka. det kan inte hjälpas. så är det. men de flesta gjorde inte så. dom bara dök aldrig upp, eller sa ja, sen sa dom plöstligt vet inte strax innan och sen så kom dom aldrig. inte särskilt schysst.

Han som räddade sig själv. Dagens hjälte är Magnus Sandquist. Vilken pärla. Vilken uppryckning. Ärligt talat trodde jag inte riktigt att det skulle gå vägen för honom. men han gjorde en uppryckning, en sjujävlars sådan. Hoppas på god fortsättning, och en-dag-i-taget-metoden. Schysst kämpat! <3

Puss och god natt då folket.

jävligt trött på allt tjat. varit i hallen i cirka tjugo timmar i helgen, varit ute fredag och lördag men tagit det väldigt lugnt. idag gick jag på engelskan och näringsläran men svenskan var inställd och i matten jobbar jag själv. så jag gick hem när jag var klar. det passade inte mamma. eller det var lugnt att jag gick hem. men inte att jag inte tänkt gå tillbaka för att plugga matte. "man kan inte bara satsa på festandet" . nej för jag är ju inte den enda i familjen som jobbat och tjänat pengar både denna helg och förra. två veckor och en dag, sen är jag myndig. mohahah. sug på den ni. sen lite pengar på det så kan vi ha jävligt roligt.

ja alltså. festen jag nyss skrev att jag fixade musik till. ni har väl inte missat att rena rama brakfesten är på g? håhåhå

jävla sätt alltså. skulle sova tidigt idag, eller, ta det lugnt hemma i alla fall. ni vet van veeteren, något bad och sen sova. skulle bara till kakan en snabbis och fixa musik inför festen. slängde i mig en pan pizza och sen satte jag mig med sandra och började fixa skivan. typ runt sju-tiden. satsade på att vara hemma till nio. just det. just det. just det. som vanligt tog det lite längre tid än jag tänkt. så nu har jag precis börjat bränna skivan. men då har jag först letat fram musiken till så ska det låta som vi ska "leka" på festen, laddat hem, samlat i en mapp, bytt ut de jag inte fick tag i, letat fram andra övriga låtar, laddat hem andra, etc etc. sitter med världens lurar i soffan hos kakan och svettas som en jävla klimakteriekossa. bara av att sitta. alltså. jag är kladdig. så varmt har vi det. hett vetni. sandra är också här. så lite behärskade är vi. mohahaha.

tony lär inte bli glad nu alltså när jag antyder att vi ligger här och delar kroppsvätskor fast han egentligen kollar tönt-tv och jag svettas framför datorn och sandra mest hänger. mihi.

ligger krasslig hemma. andra dagen i rad. igår kunde jag slappna av och ta det lugnt. idag tar det emot. börjarpå alvar bli stressad av att inte kunna göra allt jag "borde". och då är det andra dagen idag. haha. ligger inte hemma sjuk så ofta kan jag tillägga. jag har inte tid :P men det är bra träning för mig att ta det lugnt och ställa in alla planer.

men igår kväll när jag ligger här, hängig och dan och sugen på allt som har med onyttigheter och göra tittar tony förbi, med en påse godis till mig. håhå? hur rart var inte det på en skala? hahaa, den ni. då var det någon som blev glad kan jag säga. tack kakan!

min hysteriska telefonen stänger av sig hela tiden. tokdör. för att det sen är lätt som en plätt att få igång den. men pust för att den stänger av sig.

nu kom det. alldeles nyss. "ska vi gå och fika nu tycker ni?" "eeeh, aa"

det tycker vi.