-
ute är det sol. ser skitfint ut. men det ser också ut som om träden helt plöstligt ska dras upp ur marken och flyga in hit, till mig. så blåsigt är det.
jag lyssnar på den gamla fjortis-disco-dängan "paris to berlin".
måste egentligen á la bums hoppa in i duschen. sen blir det middag hos mormor. och tanken var den att vi, vilka som helst, inkluderat sandra, sara och jag, skulle ner till djulö och leva livet. men jag lär ju flyga bort då. som en annan heliumballong i detta vindkaos. så vi får se. vi kanske sitter här och kukelurar istället. mycket möjligt. skulle tydligen vara fotboll på harrys ikväll och det intresserar mig ungefär 1½ på skalan 1-10 där 1 är klåda pga tristess och 10 är duracellkaninshopp pga exalterings-maximum-stadie.
för övrigt?
att stoppa upp en kaktus i röven på jävliga individer är mer än lockande. människor som till viss del styr mitt liv, genom t ex att ha makten över mitt körkort, mina betyg etc. dom kan uppträda och säga lite hur fan dom tycker och bedöma lite hur fan dom tycker etc etc och jag kan stå där som deras offerslav och bara punga upp tid, pengar och energi för att dom ska vara nöjda. sen gärna lite rosa gullegull också. men det kan dom bara fetglömma. sen att det finns saker dom inte får göra och säga och jaddajadda är det ingen som orkar bry sig om, det vore ju så mycket enklare om jag också bara följde order och tog emot? tacka och ta emot. låta dom hålla på. jag hjälper inte mig själv genom att demonstrativt inte lämna in uppgifter etc. men jag kommer aldrig sjunka så lågt att jag ber om ursäkt, håller käften och bara ler för betygens skull. för det finns inget betyg som bedömer beteende. men det verkar tydligen vara förbannat svårt att förstå. för dom andra tjejerna kan mot sin egna vilja hålla käft men när dom väl vågar yttra sig och blir tillsagda ber dom om ursäkt. förlåt för att jag sa som jag tyckte. förlåt för att jag står upp för mina rättigheter, mr makten. och konsekvenserna? de som fortfarande inte tänker be om ursäkt får en mental smäll på käften och ett personligt möte med makten. tack.
jag lyssnar på den gamla fjortis-disco-dängan "paris to berlin".
måste egentligen á la bums hoppa in i duschen. sen blir det middag hos mormor. och tanken var den att vi, vilka som helst, inkluderat sandra, sara och jag, skulle ner till djulö och leva livet. men jag lär ju flyga bort då. som en annan heliumballong i detta vindkaos. så vi får se. vi kanske sitter här och kukelurar istället. mycket möjligt. skulle tydligen vara fotboll på harrys ikväll och det intresserar mig ungefär 1½ på skalan 1-10 där 1 är klåda pga tristess och 10 är duracellkaninshopp pga exalterings-maximum-stadie.
för övrigt?
att stoppa upp en kaktus i röven på jävliga individer är mer än lockande. människor som till viss del styr mitt liv, genom t ex att ha makten över mitt körkort, mina betyg etc. dom kan uppträda och säga lite hur fan dom tycker och bedöma lite hur fan dom tycker etc etc och jag kan stå där som deras offerslav och bara punga upp tid, pengar och energi för att dom ska vara nöjda. sen gärna lite rosa gullegull också. men det kan dom bara fetglömma. sen att det finns saker dom inte får göra och säga och jaddajadda är det ingen som orkar bry sig om, det vore ju så mycket enklare om jag också bara följde order och tog emot? tacka och ta emot. låta dom hålla på. jag hjälper inte mig själv genom att demonstrativt inte lämna in uppgifter etc. men jag kommer aldrig sjunka så lågt att jag ber om ursäkt, håller käften och bara ler för betygens skull. för det finns inget betyg som bedömer beteende. men det verkar tydligen vara förbannat svårt att förstå. för dom andra tjejerna kan mot sin egna vilja hålla käft men när dom väl vågar yttra sig och blir tillsagda ber dom om ursäkt. förlåt för att jag sa som jag tyckte. förlåt för att jag står upp för mina rättigheter, mr makten. och konsekvenserna? de som fortfarande inte tänker be om ursäkt får en mental smäll på käften och ett personligt möte med makten. tack.
Kommentarer
Trackback
