-
festen i lördags. min och sandras artonårsfest. lyckad fest. korv med bröd, fylle-kaos-så-ska-det-låta, jag fick anti-stress-piller, pengar och en mp3, vi dansade, sjön, söp och hånglade. och var allmänt trevliga och glada. en del var mindre glada också men så är det alltid. lyckad fest. roligt roligt. sandra fick en tavla, ett album, anti-hångel-piller och en kamera. och så fick vi ju ha en massa trevliga gäster på party. mycket spring runt husknuten blev det och mycket snack nu efteråt. haha.
dock. dock mina vänner. vi lade ut massa energi, pengar och tid på detta. det kostade en del. vi är jättetacksamma för att vi fick låna Arwids högtalare, för alla som kom, för presenterna och alltihop. det vi inte gillar. eller jag kan skriva det jag inte gillar, det är dem som säger att dom ska komma, och inte kommer. folk säger ja, och dom säger att dom ska ta med folk. sen dyker dom inte upp. det handlar om våra pengar, nerlagd energi och tid men det som stör mig mer är respekten, betydelsen, hela jävla symboliken i att dyka upp. en del har jag varit nära vänner med, vi fyller arton och bjuder massa folk på fest, dom säger ja och sen skiter dom i det. säg att fyra stycken säger att dom ska komma, med minst 2 kompisar var. dessa fyra med kompisar dyker aldrig upp. det blir tolv pers som inte dyker upp. tolv stycken är en hel del. nu var det inte exakt tolv som inte kom. men ni fattar principen. och man vill att folk ska komma, vi skulle inte sitta och bjuda in folk och ställa till med kalas om vi inte ville. vi vill att dom vi bjuder ska komma. sen gör dom inte det.
men passar det inte så fine. men det är tråkigt med sådan nonchalans mot oss. och mot andra också, folk förväntar sig att dom som sagt ja kommer och folk förväntar sig en bra fest, så det är inte bara nonchalant mot oss, utan mot alla andra också. dålig respkt mot sina vänner att säga en sak och göra något annat, tycker i alla fall jag. och skulle man nu bli sjuk eller något kan man meddela, för det gjorde folk. dom skickade sms och beklagade och skrev att dom var sjuka. det kan inte hjälpas. så är det. men de flesta gjorde inte så. dom bara dök aldrig upp, eller sa ja, sen sa dom plöstligt vet inte strax innan och sen så kom dom aldrig. inte särskilt schysst.
dock. dock mina vänner. vi lade ut massa energi, pengar och tid på detta. det kostade en del. vi är jättetacksamma för att vi fick låna Arwids högtalare, för alla som kom, för presenterna och alltihop. det vi inte gillar. eller jag kan skriva det jag inte gillar, det är dem som säger att dom ska komma, och inte kommer. folk säger ja, och dom säger att dom ska ta med folk. sen dyker dom inte upp. det handlar om våra pengar, nerlagd energi och tid men det som stör mig mer är respekten, betydelsen, hela jävla symboliken i att dyka upp. en del har jag varit nära vänner med, vi fyller arton och bjuder massa folk på fest, dom säger ja och sen skiter dom i det. säg att fyra stycken säger att dom ska komma, med minst 2 kompisar var. dessa fyra med kompisar dyker aldrig upp. det blir tolv pers som inte dyker upp. tolv stycken är en hel del. nu var det inte exakt tolv som inte kom. men ni fattar principen. och man vill att folk ska komma, vi skulle inte sitta och bjuda in folk och ställa till med kalas om vi inte ville. vi vill att dom vi bjuder ska komma. sen gör dom inte det.
men passar det inte så fine. men det är tråkigt med sådan nonchalans mot oss. och mot andra också, folk förväntar sig att dom som sagt ja kommer och folk förväntar sig en bra fest, så det är inte bara nonchalant mot oss, utan mot alla andra också. dålig respkt mot sina vänner att säga en sak och göra något annat, tycker i alla fall jag. och skulle man nu bli sjuk eller något kan man meddela, för det gjorde folk. dom skickade sms och beklagade och skrev att dom var sjuka. det kan inte hjälpas. så är det. men de flesta gjorde inte så. dom bara dök aldrig upp, eller sa ja, sen sa dom plöstligt vet inte strax innan och sen så kom dom aldrig. inte särskilt schysst.
Kommentarer
Trackback
