malinlundhe

Jag har haft ett lååångt uppehåll med denna blogg. Men nu när jag åker till Åre har jag ju lovat er att återuppta bloggandet. Just nu sitter jag intryckt i passagerarsätet i bilen. Sandra som fräser på just nu. Vi ligger cirka...2 timmar efter schemat? I morse hände nämligen en liten accident. Klockan ringde klockan sex. Jag for upp och började med lite upppiggande morgongymnastik. Väckte Tony som mumlade över min fleecepolo.. Körde hem honom. Hämtade upp min kollega Sandra. Hämtade upp min andra kollega Malin. På väg mot macken för att tanka börjar hela bilen att durra och skaka och allmänt väsnas. Kör in på parkeringsfickan vid Nordeabanken och kliver ur bilen för att upptäcka.. jo vad? Ett platt däck. Klockan är runt halv åtta. Åtta skulle vi ha hämtat Carro och vara på väg ut från Vingåker. Ringer Tony, kastar ur all packning, Tony kommer och sliter ur reservdäcket som i vårt fall var ett sommardäck. Men vad tusan, 70 mil mitt i vintern, vad är väl det? Ganska olämpligt är det. Byter i alla fall däcket. Ringer Plåtis och åker och hämtar en väldigt trevlig och hjälpsam Leif som på verkstaden visar oss ett stooort hål i däcket. Gullig som han var fixade han ett nytt, bra däck för en för mig relevant och smidig summa.. Runt tio rullar vi ut från Vingåker. Sen har vi varit ständigt på väg med ett litet avbrott strax innan Ludvika då det blev lite godis, french hot dogs och dricka. Byn var.. sliten? Matt och blek. Och efter det har i princip allt sett ut på det viset. Inne på macken kände alla alla.

De pratar avslappnat och långsamt och avslaget och pratar om allt annat som absolut inte har med min förbannade hot dog att göra.

-Tjena

-Tjena

-Skani på fotboll?

-Nä, bandy.

-Din bil blablabla

-Ja, blablabla

-Blablabla

Och inte bara människorna verkade leva kvar i något avstressat by-liv utan verkligen hela alltet. Man kunde inte tro att vi tagit bilen och åkt tjugo mil utan att vi tagit tidsmaskinen och backat 50 år verkade troligare.

Sen fick Sandra köra lite. Och jag har druckit pepsi och ätit sådana där jordgubbssnören. Malin och Carro vilar sina ögon där bak.. Herr och Fru Sandra och Malin med barnen Malin och Carro. Nej, nu ska jag hålla koll här på Sandy, så allt går rätt till.

Lovar att fortsätta hålla er uppdaterade om allt spännande och äventyrligt som händer i mitt liv ;)

Hälsa alla glada från mig!

Super-Sandy hälsar så klart till alla er.