malinlundhe

Nattas 18-års fest igår. Första glaset vin klockan två. Förstöt hos Bettan. Skvaller och ölspel. Bussen till Sköldinge. HR3 har allsång i bussen. Jag, med min fina sångkvalité tog ton. Väl framme sjöng vi ja-må-hon-leva och delade ut våra presenter. Jag, Sandra & Agnes var på danshumör. Riktigt skoj, sprang upp för en spiraltrappa och showade för dom på det nedre dansgolvet. Low, low,low. Klapp, klapp, klapp. Aldrig hade vi nog dansat så sensuellt, haha. Bakom oss var det en vägg, men också en dörröppning. Vi var nog alldeles för uppspelta för att tänka oss för. Jag tog täten, som vanligt. In i mörkret. Bäcksvart. Tända lyset, näe? Inte en tanke på det. Någonstans inne i mörkret försvann golvet under mina fötter. Fan, en trappa. Omöjligt att komma på fötter, allt bara slant. Golvet försvann och jag hade inte en chans att stabilisera mig på något trappsteg. Greppar tag i något på väggen, för att inte falla. Det jag greppade tag i måste ha släppt från väggen, för jag faller, rätt ner. Tumlar ner för trappen. Landar på huvudet och ryggen efter flera meters fallande tumlande. Fötterna ovanför mig, dom ligger på trappen, huvudet ligger på golvet där trappen slutat. Någon järngrej har hamnat över mig. Antagligen den jag greppade tag i på väggen. Ont som fan i kroppen. Någon har tänt lyset och Agnes har sprungit ner till mig, Sandra är på väg. Första paniktanken - Fan, har jag brutit nacken nu? Känner efter. Nej, jag har känsel. Lugn, lugn, lugn. Ambulans? Fan vad ont det gör. Agnes och Sandra hissar upp mig, och leder ut mig till vakterna. Går det någn buss till stan? Någon, förmodligen Agnes, lyckas få med alla mina grejer. Johannes har redan kört fram bilen och vakterna som bryter på finska undrar om något är brutet. Nej, svarar jag. Sen gick det fort. Agnes och Sandra i baksätet. Johannes som kör och jag i passagerarsätet. In i ambulansintaget. Nu gör det ont som fan. Upp på bår. Skakar, hackar tänder. Personnummer, vad har hänt, hur mycket har du druckit, några sjukdomar jaddajadda. Det vanliga. En check och snygg läkare kommer in. Charmar och skojar och Agnes och Sandra kan inte sluta fnittra. Du får stanna över natten. Ha, glöm det! Men jag fick inte bestämma den gången. Hälsa alla, ha så kul på krogen, hejhej till Sandra och Agnes. Sara kommer. Någon har messat Hanna som har ringt Sara som kommer som en annan jourvän. Bara två alvedon, på grund av alkoholintaget, fan. På med klisterlappar och sladdar på bröstet som leder till någon maskin med massa vågor om puls och grejer. På med blodtrycksbindeln. Som automatiskt mäter blodtrycket en gång i timmen. Som gör det ännu svårare att sova än vad det redan är när man bara kan ligga på ryggen och har svinont. Pappa kommer och går. Tony tittar förbi. Jag sover om vart annat. Halv åtta är det frukost. Ett glas apelsinjuice. Åtta ska jag tvättas. Leds ut till badrummet. Kommer tillbaka. Ska du inte ha en smörgås? Något borde du ju äta. Nej jag går och gör en smörgås åt dig. En macka, ett glas nyponsoppa, en kopp te, ett glas mjölk kommer hon tillbaka med. Satt med mig själv och åt frulle. Städ-tanten kommer in. Kissnödig. Skitont i ryggen. Sköterskan kommerin och rullar övermig i rullstol, och åker hela fyra meter för att jag ska få kissa lite. Pappa och Ida kommer. Röntgen på gång. Inget brytet. Brabrabra. Kryckor och alvedon forte. Upp och gå, säger dom. Jag är inte sen på noterna. Åkte till IKEA. Äter alvedon. Hoppar omkring. Får vara jävligt nöjd med att jag lever, inte är förlamad utan har en eventuell hjärnskakning, kryckor, några blåtiror här och var, en vänstersida som inte är vad den borde och lite hängighet. Nu blir det kändisdjungeln, Grand Finale!

Tack alla för igår, för festen, allsången, all hjälp och resten också! ;)