malinlundhe

hotell idag. egentligen skulle vi prata om turism. och trots det ämnet har jag lyckats blivit upprörd flera flera gånger. för vi har liksom halkat in på helt andra grejer. och agnes har inte sagt mycket alls. och vi andra har mest tyckt olika, inte alla men.. ja.

jag kan inte skriva om allt nu för det skulle bli alltför långt för att ni ska orka läsa men vi diksuterade kyrkan och dop och grejer, även att män tar hem thailändska flickor, svart jobb och facket, städning och familjeförhållanden. och det är så jävla präktigt alltihop så jag får spader.

man ska vara döpt och vara med i svenska kyrkan och inte jobba svart, utan vara med i facket och sköta sig och dammsuga varje dag och ha två barn som alla andra och inte fler ungar än så och var sak ska stå på sin plats och jadda jadda, tjabbel tjabbel. klart att man kan vända och vrida på alltihop och att facket inte bara är negativt eller positivt och att det är bra att städa någongång ibland och att det är bra att arbeta försäkrat men jag blir så trött på allt pjoskande och alltihop.

som det där med dop. för mig är det helt okej att vara religiös. absolut. det är upp till var och en. men bara för att man är en svensk svensson-familj ska man absolut vara med i svenska kyrkan, döpa sina barn och helst själv vara gift, elelr ha gifta föräldrar och själv gifta sig sen, och helst hålla på med konfirmering också.

jag är inte döpt, inte syrran heller. jag är inte konfirmerad, inte hon heller, mina föäldrar har aldrig varit gifta, inte någon utav dom, och de är nu separerade. familjemedlemmar har nu också klivit ur svenska kyrkan. det är inte det att vi är antikrista. jag, personligen är inte religiös, inte heller troende, minst sagt troende. men hemma är det upp till var och en vad man tror på och vilken kyrka man går i och vilken gud man tror på etc. så jag skulle få om jag ville. men anledningen till att jag inte är döpt är att mina föräldrar inte tycker att det är rätt att de bestämmer vilken kyrka jag ska tillhöra. jag skulle få välja själv. skulle jag vilja döpa mig som kristen i en svensk kyrka, så skulle det inte vara något problem, men dem ville inte göra valet åt mig, jag skulle själv få välja, religionsfrihet.

vi sitter på hotell-lektionen idag och kommer in på detta ämne, dop och grejer, och jag säger att jag inte är med i svenska kyrken, inte heller döpt eller konfirmerad etc. frågan kommer till läraren, som menar på att det är klaaart att hennes barn är döpta. ja ujujuj. det lät så självklart, ni skulle ha hört. konfirmerade var dom också.

för mig är det okej, man får döpa sig och greja hur man vill, men jag kan inte påminna mig om att jag någongång kopplat min lärare till religion. det är möjligt att hon är troende. och klart ska hon få döpa sin barn. men det är tamejfan inte en självklar grej. där blir jag störd. att det är klart att man ska vara döpt och jadda jadda.

det är mer präkt och pjosk och prydhet än vad det är sann tro och religion, och där någonstans är det fel.
många är uppväxta med att man är med i svenska kyrkan, man betalar avgiften, man döper sina barn, helst är hela familjen konfirmerad och de vuxna är hela baletten, gifta och alltihop. och kör på det då, håll på med det. men tänk efter innan. varför döpa en unge i svenska kyrkan när man inte har en susning om ungens tro. bara för att föräldrarna är kristna behöver inte ungarna vara av samma korn. att sitta och häva ur sig hur självklart det är att ungarna är döpta och tjabbeltjabbel. om det nu är Gud man tror på så tror i alla fall jag han uppskattar mer hur man lever sitt liv och hur man beter sig och bemöter andra människorna och är en medmänniska och sånt än hurvida man håller ceremonier i kyrkan. och var ligger logiken i att hålla på med ceremonier i kyrkan om man inte tror på det?

nog för att jag varit på flertalet begravningar i kyrkan och varit på kyrkogården och etc etc, men jag ska inte se det som självklart att bestämma mina ungars religion och inte heller höja hela alltihopa till skyarna bara för att man ska det. lite känsla hädanefter tack. inte bara gå på rutin.