malinlundhe

hoppade i duschen, sminkade mig, åt frukost, allt det där. lite sådär som vanligt. men idag var det inte en vanlig torsdag. pappa gick till konsum och köpte näsdukar. mamma hade plockat liljekonvaljer till idag. Ida klädde sig i klänning och lockade håret. Idag var det begravning. För Maggi, som blev 51 år. 51 år..
En begravning med en del musik, mycket folk och mycket sorg. Men allt gick bra ändå, eller hur man ska säga. Sen åkte vi till Sultans, blåa rummet eller vad det heter, och fikade, paj och så. Maggi brukade göra pajer.
Sen åkte min familj och flera andra och kollade på blommorna.. Många fina.

Nu har jag precis kommit hem, efter att varit ute och gått, i ungefär två timmar. det var riktigt skönt faktiskt. dels att komma ut och röra på sig, och dels att få gå själv och tänka en hel del.

Jag har kommit fram till att självständighet är en sjukt bra egenskap. Det är klart att man inte behöver bli världens ensamvarg och bege sig ut på vischan helt själv bara för att aldrig förlora någon. Men jag menar, att inte hänga upp sitt liv på andra.
Jag läste också en text någon skrivit med tanke på peace & love's tema i år; VAKNA!
hon skrev om att leva sitt liv. att inte vara vid liv, utan att leva.

jag vill leva mitt liv, och älska. men när dagarna kommer, då man förlorar någon man älskar, vill jag att jag ska vara tillräckligt stark och självständig.

ett stort prov i skolan som gick dåligt, punktering på cykeln eller en ihållande förkylning är inte så jävla illa ändå. när man sätter perspektiv på det. man borde vara så förbannat tacksam.. i alla fall jag.

ta vara på dem man har, och det man har, och livet, nu. att leva. det ska jag försöka göra. försöka vara tacksam.