malinlundhe

efter att tänkt, och skrivit om det där. att ta vara på livet. och det där.. så hade jag kontakt med fyra vänner. den ena skulle på söders musikal och jag ahr ingen biljett men ville följa med ändå; visst, vi försöker få in mig också. hon förstog också det där jag kände om att inte bara sitta hemma och gnälla. jg hör av mig till två vänner till; häng med på musikal. fick nej av båda två. båda var väl hängiga eller hade vart och pallade inte, orkade inte och nääää.. och egentligen, det gjorde ju inte mig nåt, eller, det var ju tråkigt, men ingen stor grej. men jag vart faktiskt lite småupprörd. iband är man sjuk och då är man det, ja. men jag vill se så mycket mer glöd och livsglädje. jag ser det, hos en del, lite grann. men jag vill känna så mycket mer hos många. jag tycker faktiskt att det är lite sorgligt. faktiskt. vart är elden?
den fjärde däremot, vet jag avr ute och festade igår med några vänner. kom precis hem efter en lång skoldag och ska nu snart iväg till ett annat samhälle, umgås, och sen sova där för att sen ha kul med klassen imorgon. en som kanske inte alltid gör det vettigaste, men som har förbannat roligt. trots att det kanske inte alltid är så smart så tyckr jag att det är skönt emd den livsglädjen, det spontana och halvgalna. det sociala och tokiga.

jag vill se mer eld, mer glöd, mer glädje. eller sorg, eller ilska. men att verkligen känna och leva, det är viktigt ju.