malinlundhe

jag är så konstig. jag är dum mot mig själv. jag tillåter mig att fastna och vilja ha dom där kramarna. dom utan känsla. när jag fått det gör det så ont. när jag vet att det var utan känsla är det så jävla dumt. det gör så ont då. och jag hoppas varje gång att det ska komma något. något med känsla. ett iniativ från honom. ett känslomässigt iniativ. något som tyder på ett emotionellt tänkande. men det gör inte det. det kommer kanske bara någon mer dum kram utan känsla. sen - inget mer. och jag hatar det. efter varenda jävla gång.